Foto: SHAHBAZ ZAMAN via Pexels
Public service-bolagens programledare får allt oftare kritik för sina kommersiella sidouppdrag. Ett aktuellt exempel är Pernilla Wahlgren, programledare för Allsång på Skansen, vars roll som kommersiell artist och influerare har ifrågasatts. En medieforskare beskriver utvecklingen som ett paradigmskifte för SVT, enligt Dagens Nyheter. Men vad säger egentligen regelverket, och hur har Granskningsnämnden bedömt liknande fall tidigare?
Sändningstillståndet kräver oberoende och opartiskhet
SVT:s verksamhet regleras av ett sändningstillstånd som utfärdas av regeringen. Tillståndet slår fast att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt, och att verksamheten ska vara oberoende i förhållande till staten såväl som till ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Det är denna självständighet som utgör grunden för allmänhetens förtroende för public service, enligt Mediemyndighetens sammanställning av regelverket.
Opartiskheten gäller inte bara programinnehållet utan även dem som medverkar. Programledare, reportrar och andra som kan uppfattas som företrädare för bolaget får inte göra värderande uttalanden i kontroversiella frågor. Den som är utsatt för tydlig kritik ska dessutom få möjlighet att bemöta den.
Förbudet mot otillbörligt gynnande
En central bestämmelse i sändningstillståndet handlar om så kallat otillbörligt gynnande av kommersiella intressen. Regeln innebär att program inte får uppmuntra till köp eller hyra, eller lyfta fram en vara eller tjänst på ett sätt som går utöver vad som är motiverat av innehållet. Syftet är att förhindra dold reklam i program som i övrigt inte är kommersiella.
Granskningsnämnden för radio och TV, som är den nämnd inom Mediemyndigheten som prövar enskilda sändningar mot sändningstillståndet, har vid flera tillfällen tillämpat just den bestämmelsen. Utbildningsradion fälldes sedan ett avsnitt av serien Konsumtionschocken presenterat ett norskt kläduthyrningsföretag genom att visa varumärket flera gånger och testa produkterna på skärmen. Nämnden konstaterade att mängden positiv information om bolaget översteg vad som var motiverat av programmets syfte, även om ambitionen att visa hållbara alternativ i sig var rimlig. Eftersom det var första gången bolaget fälldes för den typen av överträdelse stannade det vid en fällning, utan krav på särskild avgift, enligt Journalisten.
SVT har i sin tur fällts för att ha brutit mot förbudet mot annonsavbrott i nyhetsprogram, sedan ett förinspelat inslag där en nyhetsuppläsare gjorde reklam för bolagets egen app sändes mitt i ett avsnitt av Rapport. Granskningsnämnden bedömde att inslaget i och för sig var tillåten egenreklam, men att det utgjorde ett otillåtet avbrott i ett nyhetsprogram. Även här stannade det vid en fällning utan särskild avgift, enligt Journalisten.
Praxis visar alltså att nämnden bedömer varje inslag konkret, utifrån hur mycket utrymme ett kommersiellt intresse får i förhållande till vad som är sakligt motiverat, snarare än att döma ut hela programkoncept.
SVT:s egna regler för sidouppdrag
Utöver sändningstillståndet har SVT en intern policy för medarbetares sidouppdrag. Enligt bolagets egen redovisning, publicerad på SVT B2B, delas medarbetare in i grupper med olika krav. Fast anställda programledare och andra som fattar redaktionella beslut tillhör grupp ett, som har de striktaste kraven. Alla externa uppdrag, betalda som obetalda, ska godkännas skriftligt i förväg, och under produktionsperioder, alltså fyra veckor före till två veckor efter sändning, får inget annat arbete utföras utan godkännande.
Medarbetare får varken skaffa eller ta emot förmåner som gratisprodukter, resor eller tjänster från externa parter, och den som representerar SVT får inte använda sin roll i bolaget i kommersiella sammanhang eller på ett sätt som kan ifrågasätta bolagets opartiskhet eller oberoende.
Var går gränsen i praktiken
Det som gör frågan om enskilda profiler svårbedömd är att den interna policyn och sändningstillståndets bestämmelser reglerar olika saker. SVT:s egna regler för sidouppdrag handlar om vad en anställd får göra utanför sändning, medan Granskningsnämnden bara prövar vad som faktiskt visas i ett program. En programledare kan alltså ha ett kommersiellt samarbete som är godkänt enligt bolagets interna rutiner, samtidigt som frågan om samarbetet ändå påverkar tittarnas förtroende för personens opartiskhet i sändning är en separat bedömning.
Just den gränsdragningen, mellan en privatpersons näringsverksamhet och rollen som public service-profil, är vad diskussionen om enskilda fall som Wahlgrens i grunden handlar om. Regelverket ger inget exakt svar på hur långt en sidoverksamhet får sträcka sig innan den påverkar bilden av bolaget, utan frågan avgörs från fall till fall, både internt på SVT och, om en anmälan kommer in, av Granskningsnämnden.